\n<\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n\n\n\nHan \u00e4r d\u00f6d och hade det inte varit Sk\u00e5ne s\u00e5 hade jag trott\natt han sm\u00e4lt bort som en sn\u00f6gubbe, men ingen sn\u00f6 faller i Sk\u00e5ne, inte ens f\u00f6r\natt sm\u00e4lta bort. Han log alltid och hans leende var precis s\u00e5 stelt och\np\u00e5klistrat som sn\u00f6gubbens leende av grus ifr\u00e5n uppfarten. Han kunde egentligen\ninte le, och han kunde inte kallprata. P\u00e5 tillst\u00e4llningar n\u00e4r vi m\u00f6ttes syntes\ndet hur n\u00e5gon tvingat dit honom, \u201dDu m\u00e5ste s\u00e4lja dina b\u00f6cker, visa upp dig!\u201d\nhade n\u00e5gon sagt till honom och han k\u00e4nde sig tvungen att g\u00e5. Det kanske var\nhans f\u00f6rl\u00e4ggare, en s\u00e5n som l\u00e4gger sig i.<\/p>\n\n\n\nMen aldrig att han beh\u00f6vde anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att s\u00e4lja sina\nb\u00f6cker. Vad jag vet s\u00e5 s\u00e4ljer de som sm\u00f6r, alltid p\u00e5 topplistan p\u00e5 Pocket Shop\np\u00e5 Malm\u00f6 centralstation. Jag s\u00e4tter aldrig min fot d\u00e4r, men ser det n\u00e4r jag\nskyndar f\u00f6rbi, till och fr\u00e5n mitt meningsl\u00f6sa jobb som ger mig mags\u00e5r och\n\u00e5ngest.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rlagen och f\u00f6rs\u00e4ljarna kategoriserar hans b\u00f6cker som\ndeckare, det hj\u00e4lper f\u00f6rs\u00e4ljningen, och visst b\u00f6rjar de alltid med ett\nmysterium och huvudpersonen \u00e4r inte s\u00e4llan en poliskommissarie med stundande\npension och dysfunktionell relation till sina barn. Eller s\u00e5 handlar de om\nn\u00e5gon person som involveras i en brottsutredning, inledningsvis bara i\nperiferin, bara f\u00f6r att allt mer sugas in i utredningen. Kanske en barnpsykolog\neller analytiker p\u00e5 en bank som f\u00e5tt upp sp\u00e5ret till n\u00e5gon sorts muth\u00e4rva i\nBaltikum. En g\u00e5ng handlade det om en mellanstadierektor som hade \u00e4tst\u00f6rningar\noch som skrev p\u00e5 en deckare som utspelade sig p\u00e5 den sk\u00e5nska landsbygden; Dalby\nn\u00e4rmare best\u00e4mt.<\/p>\n\n\n\nHur som helst var mysteriet bara ett svepsk\u00e4l f\u00f6r att f\u00e5\nber\u00e4ttelsen i rullning. Det var alltid n\u00e5gonting annat som boken egentligen\nhandlade om. Han liksom lurade in oss i sin f\u00f6rest\u00e4llning, och n\u00e4r vi var fast,\ns\u00e5 sp\u00e5rade det ur.<\/p>\n\n\n\nHade det inte varit en psykotisk vanf\u00f6rest\u00e4llning hade jag\ntrott att han inte dog, att han finns kvar och att hans liv bara sp\u00e5rat ur,\nprecis som n\u00e5gon av han ber\u00e4ttelser; att han befriats fr\u00e5n den stora\nkroppshyddan och \u00e4ntligen kunde skriva p\u00e5 maskin.<\/p>\n\n\n\nBarnpsykologen blir f\u00f6r\u00e4lskad i offrets mor, och b\u00f6rjar\nf\u00f6rf\u00f6lja henne. Det blir en besatthet, ett \u00f6mmande tandk\u00f6tt som inte l\u00e4ker. Hon\nf\u00f6rf\u00f6ljer henne till hennes arbete p\u00e5 sjukhuset, anar att hon inte attraheras\nav kvinnor, men kan \u00e4nd\u00e5 inte sluta t\u00e4nka p\u00e5 henne. L\u00e4saren undrar under flera\nkapitel om barnpsykologen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r inblandad i \u00f6vergreppet, och att det\n\u00e4r genom ett misstag fr\u00e5n polisens sida att de \u00e4r just den psykologen som ska\nhj\u00e4lpa till i utredningen. Efter ett tag f\u00f6rflyttas dock l\u00e4sarens misstankar \u00e5t\nett annat h\u00e5ll, men hon forts\u00e4tter f\u00f6rf\u00f6lja offrets mamma, och Lou Reed\nforts\u00e4tter spela i bakgrunden, den sk\u00e5nska vinterstormen drar i husknutarna.<\/p>\n\n\n\nHan beskriver den \u00f6destyngda st\u00e4mning som ligger tjock som\nr\u00f6k i sjukhusens korridorer, linoleumgolv och v\u00e4vtapeter med en aprikosf\u00e4rgad\nb\u00e5rd mitt p\u00e5. S\u00e4rskilt p\u00e5 \u00f6gonkliniken, d\u00e4r offrets mor arbetar som\nsjuksk\u00f6terska, d\u00e4r de blinda och synskadade sitter i v\u00e4ntrummen, \u00e4r ber\u00e4ttelsen\nsom starkast. Den lille pojken som s\u00e5 g\u00e4rna vill ta en nummerlapp till\nreceptionen, men inte kan se var p\u00e5 sk\u00e4rmen han ska trycka. Mamman st\u00e5r bredvid\noch blir allt mer frustrerad.<\/p>\n\n\n\n\u201dD\u00e4r, tryck d\u00e4r! Nej D\u00c4R!\u201d n\u00e4stan skriker mamman, medan barnpsykologen\nsitter i en av v\u00e4ntrummets bruna soffor, helt uppslukad av offrets mor som\nskyndar f\u00f6rbi i sjuksk\u00f6terskornas tysta tofflor.<\/p>\n\n\n\nP\u00e5 v\u00e4g till hans begravning k\u00f6r jag fel och hamnar i en by\nutanf\u00f6r Svedala. D\u00e4r har de ocks\u00e5 en kyrka, men det \u00e4r fel. Begravningen som\np\u00e5g\u00e5r d\u00e4r \u00e4r n\u00e5gon annans. De l\u00e4gger ocks\u00e5 en kista i jorden och v\u00e5rljuset\nbryter fram \u00f6ver kullarna. Det \u00e4r h\u00f6gst\u00e4mt och fint, pr\u00e4sten uppmanar de\nf\u00f6rsamlade att l\u00e4sa b\u00f6nen s\u00e5 som Herren l\u00e4rt oss.<\/p>\n\n\n\nJag s\u00e4tter mig i bilen igen och k\u00f6r vidare, f\u00f6rest\u00e4ller mig\natt jag kommer r\u00e4tt om jag k\u00f6r genom Hyby och Kl\u00e5gerup. Resterna fr\u00e5n en sk\u00e5nsk\nvinterstorm smeker \u00e4ngarna och brusar i \u00e4dell\u00f6vstr\u00e4den. Jag vet inte om det \u00e4r\nek eller bok, s\u00e5nt har jag aldrig f\u00f6rst\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\nDen d\u00f6de f\u00f6rfattaren sitter bredvid mig i passagerars\u00e4tet,\n\u00e4ven om det \u00e4r en psykotisk vanf\u00f6rest\u00e4llning. Han har de d\u00e4r mjukisbyxorna fr\u00e5n\nRegion Sk\u00e5ne; st\u00e4ndig kleptoman, bl\u00e4ddrar genom de olika kanalerna p\u00e5 radion\nf\u00f6r att hitta r\u00e4tt. Det irriterar mig, men jag s\u00e4ger ingenting, det \u00e4r hans\nstora dag idag. P\u00e5 s\u00e4tt och vis. Den riktigt stora dagen var v\u00e4l egentligen\ndagen d\u00e5 han dog, sm\u00e4lte bort i den sk\u00e5nska ljumheten. Idag \u00e4r bara ett\nn\u00f6dv\u00e4ndigt ont, f\u00f6r att vi ska bli av med allt som annars ligger kvar och\nluktar. Tv\u00e5 och tio och minst hundra kilo \u00e4r r\u00e4tt mycket som kan ligga kvar och\nlukta. Sedan \u00e4r det ju minnena. Vi har nog l\u00e4ttare att minnas det fina om vi\nf\u00e5r den d\u00f6de ur syn. Hyby susar f\u00f6rbi.<\/p>\n\n\n\nHan skrev en bok om en bergskedja, strax norr om Ringsj\u00f6n,\ndit poliskommissarien i pensions\u00e5ldern och dysfunktionell relation till sina\nbarn m\u00e5ste bege sig f\u00f6r att plikten kallar. Bergstopparna \u00e4r dimh\u00f6ljda och i\ndalg\u00e5ngarna ligger sm\u00e5 byar dit ingen beger sig om inte plikten kallar. Inte\nheller n\u00e5gon beger sig d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n\u201dAlla k\u00e4nner alla.\u201d skrev han som en eufemism f\u00f6r att alla\nvar sl\u00e4kt med varandra. V\u00e4l d\u00e4r b\u00f6rjar poliskommissarien fundera \u00f6ver sitt liv\noch de val han har gjort. Han intalar sig sj\u00e4lv att han inte \u00e5ngrar n\u00e5gonting,\nmen att han skulle valt annorlunda om han fick en andra chans. Men ingen f\u00e5r en\nandra chans, och fallet m\u00e5ste l\u00f6sas, och p\u00e5 en bykrog kommer han i kontakt med\nen kvinna som f\u00e5r honom att v\u00e4lja fel igen. Han \u00e5ngrar sig nu och vill bara\nfara hem och se barnbarnen v\u00e4xa upp.<\/p>\n\n\n\nMen ingen f\u00e5r se barnbarnen v\u00e4xa upp, inte egentligen. De\nhar sitt eget liv och den \u00e4ldre generationen har bara flyktigt tilltr\u00e4de dit.<\/p>\n\n\n\nDen d\u00f6de f\u00f6rfattaren gjorde sj\u00e4lv inga stora val i livet.\nIngen familj, korta k\u00e4rleksrelationer d\u00e5 och d\u00e5 med n\u00e5gon som inte f\u00f6rstod sig\np\u00e5 litteratur. Han var en doldis, h\u00f6ll sig f\u00f6r sig sj\u00e4lv om han inte tvingades\ntill ett party av sin f\u00f6rl\u00e4ggare. Han tvingas ocks\u00e5 till sin begravning, precis\nsom alla andra d\u00f6da, men g\u00e4sterna kan inte se hans p\u00e5klistrade leende, \u00f6ppen\nkista \u00e4r ovanligt i de h\u00e4r trakterna.<\/p>\n\n\n\nJag har k\u00f6rt igenom Kl\u00e5gerup, noterade det inte ens, och \u00e4r\nute p\u00e5 v\u00e4g 11 nu. Den g\u00e5r rakt mot den avlidne f\u00f6rfattarens hj\u00e4rta, h\u00e4r drar\nvinterstormarna fram mer str\u00e4ngt \u00e4n n\u00e5gon annanstans. \u00d6restads bl\u00e4string ser ut\nsom ett skrotupplag vid v\u00e4gkanten, Romele\u00e5sen reser sig i bakgrunden,\nS\u00f6derskogen h\u00e4nger p\u00e5 trekvart h\u00f6gst upp. Jag \u00f6nskar att jag fick med mig n\u00e5gra\nNovalucol f\u00f6r magen v\u00e4rker som fan. Det \u00e4r s\u00f6ndag och imorgon m\u00e5ste jag\n\u00e5terigen skynda till och fr\u00e5n mitt meningsl\u00f6sa jobb. Jag vet att jag inte kommer\nsova.<\/p>\n\n\n\nIst\u00e4llet hoppas jag att jag f\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 den d\u00f6de\nf\u00f6rfattaren och hans verk. Jag har alla hans b\u00f6cker utom tv\u00e5 av de tidigaste:\nV\u00e4rmen inuti, och Livet p\u00e5 en pinne. De \u00e4r de enda som inte var f\u00f6rkl\u00e4dda till\ndeckare, och de s\u00e5lde dessutom uruselt. Den svenska publiken vill ha ett\nsaftigt mord, och m\u00e5nga detaljer, annars f\u00e5r det vara. Annars har vi ju alltid\nNetflix.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rl\u00e4ggaren, den som alltid l\u00e4gger sig i, sa till honom att\nhan skriver fantastiskt, men att han m\u00e5ste ber\u00e4tta n\u00e5gonting. \u201dB\u00f6rjan, mitt och\nslut!\u201d skrek f\u00f6rl\u00e4ggaren, lika frustrerat som mamman i v\u00e4ntrummet p\u00e5\n\u00f6gonkliniken i hans femte eller sj\u00e4tte bok.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rfattaren och jag f\u00f6renades i v\u00e5rt f\u00f6rakt till\nmedelklassf\u00f6rfattare som g\u00e5tt skrivarskolor och minglar med f\u00f6rl\u00e4ggare. Det\ntillr\u00e4ttalagda och korrekta. Vi f\u00f6renades ocks\u00e5 i v\u00e5rt sj\u00e4lvf\u00f6rakt; han som\ns\u00e5lde sig och jag som bara har mitt f\u00f6rakt. Vi g\u00f6mde oss b\u00e5da bakom\nl\u00f6nebeskedens villkor.<\/p>\n\n\n\n<blockquote class=\"wp-block-quote is-layout-flow wp-block-quote-is-layout-flow\">”Det ryktas om att han hade ett sidoprojekt, n\u00e5gonting han skrev p\u00e5 sin fritid. Hur konstigt det \u00e4n l\u00e5ter f\u00f6r en f\u00f6rfattare som skriver p\u00e5 heltid. Det var han sj\u00e4lv som var upphovet till ryktet.”<\/p><\/blockquote>\n\n\n\nDet ryktas om att han hade ett sidoprojekt, n\u00e5gonting han\nskrev p\u00e5 sin fritid. Hur konstigt det \u00e4n l\u00e5ter f\u00f6r en f\u00f6rfattare som skriver p\u00e5\nheltid. Det var han sj\u00e4lv som var upphovet till ryktet. Han sa till mig att han\nskrev det f\u00f6r skrivbordsl\u00e5dan, att han inte hade n\u00e5gra ambitioner med det,\nvisste att f\u00f6rlaget skulle ge ut det f\u00f6r trogen tj\u00e4nst, men inte ge det den\nuppm\u00e4rksamhet det f\u00f6rtj\u00e4nar. Han ville aldrig s\u00e4tta det i h\u00e4nderna p\u00e5 sin\nf\u00f6rl\u00e4ggare. \u201dD\u00e5 kommer det ocks\u00e5 sluta som en deckare\u201d sa han och skrattade. <\/p>\n\n\n\nJag sl\u00e4pper v\u00e4gen med blicken f\u00f6r en kort stund. Ingenting\n\u00e4r s\u00e5 vackert som den allra tidigaste v\u00e5ren i Sk\u00e5ne.<\/p>\n\n\n\nHan fick aldrig n\u00e5gon inbjudan att f\u00f6rel\u00e4sa eller h\u00e5lla kurs, surgubbe som han var f\u00f6rst\u00e5r jag varf\u00f6r, och nu \u00e4r han d\u00f6d och l\u00e4r oss att livet \u00e4r kort.<\/p>\n\n\n\nI tisdags dog en av v\u00e4rldens b\u00e4sta f\u00f6rfattare. En f\u00f6rfattare\ninst\u00e4ngd i en kropp p\u00e5 tv\u00e5 och tio, minst hundra kilo. H\u00e4nder som tennisracket,\neller \u00e4nnu st\u00f6rre. Jag undrade alltid om han kunde skriva p\u00e5 ett tangentbord\nmed de d\u00e4r. Med de tjocka fingrarna m\u00e5ste det ha varit om\u00f6jligt att trycka ned\nett tecken i taget. Samtidigt som radion spelade Lou Reed, och n\u00e5gon av de\nsk\u00e5nska vinterstormarna s\u00f6g sig in genom springorna i f\u00f6nsterkarmen. Jag\nf\u00f6rest\u00e4ller mig hur han ocks\u00e5 satt och r\u00f6kte medan han skrev, r\u00f6ken lade sig\nsom ett lock under taket. Men jag har aldrig sett honom r\u00f6ka.<\/p>\n\n\n\nHan \u00e4r d\u00f6d och hade det inte varit Sk\u00e5ne s\u00e5 hade jag trott\natt han sm\u00e4lt bort som en sn\u00f6gubbe, men ingen sn\u00f6 faller i Sk\u00e5ne, inte ens f\u00f6r\natt sm\u00e4lta bort. Han log alltid och hans leende var precis s\u00e5 stelt och\np\u00e5klistrat som sn\u00f6gubbens leende av grus ifr\u00e5n uppfarten. Han kunde egentligen\ninte le, och han kunde inte kallprata. P\u00e5 tillst\u00e4llningar n\u00e4r vi m\u00f6ttes syntes\ndet hur n\u00e5gon tvingat dit honom, \u201dDu m\u00e5ste s\u00e4lja dina b\u00f6cker, visa upp dig!\u201d\nhade n\u00e5gon sagt till honom och han k\u00e4nde sig tvungen att g\u00e5. Det kanske var\nhans f\u00f6rl\u00e4ggare, en s\u00e5n som l\u00e4gger sig i.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1024\" height=\"451\" src=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/novell02-1024x451.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-633\" srcset=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/novell02-1024x451.jpg 1024w, https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/novell02-300x132.jpg 300w, https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/novell02-768x338.jpg 768w, https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/novell02.jpg 1476w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/figure>\n\n\n\nMen aldrig att han beh\u00f6vde anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att s\u00e4lja sina\nb\u00f6cker. Vad jag vet s\u00e5 s\u00e4ljer de som sm\u00f6r, alltid p\u00e5 topplistan p\u00e5 Pocket Shop\np\u00e5 Malm\u00f6 centralstation. Jag s\u00e4tter aldrig min fot d\u00e4r, men ser det n\u00e4r jag\nskyndar f\u00f6rbi, till och fr\u00e5n mitt meningsl\u00f6sa jobb som ger mig mags\u00e5r och\n\u00e5ngest.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rlagen och f\u00f6rs\u00e4ljarna kategoriserar hans b\u00f6cker som\ndeckare, det hj\u00e4lper f\u00f6rs\u00e4ljningen, och visst b\u00f6rjar de alltid med ett\nmysterium och huvudpersonen \u00e4r inte s\u00e4llan en poliskommissarie med stundande\npension och dysfunktionell relation till sina barn. Eller s\u00e5 handlar de om\nn\u00e5gon person som involveras i en brottsutredning, inledningsvis bara i\nperiferin, bara f\u00f6r att allt mer sugas in i utredningen. Kanske en barnpsykolog\neller analytiker p\u00e5 en bank som f\u00e5tt upp sp\u00e5ret till n\u00e5gon sorts muth\u00e4rva i\nBaltikum. En g\u00e5ng handlade det om en mellanstadierektor som hade \u00e4tst\u00f6rningar\noch som skrev p\u00e5 en deckare som utspelade sig p\u00e5 den sk\u00e5nska landsbygden; Dalby\nn\u00e4rmare best\u00e4mt.<\/p>\n\n\n\nHur som helst var mysteriet bara ett svepsk\u00e4l f\u00f6r att f\u00e5\nber\u00e4ttelsen i rullning. Det var alltid n\u00e5gonting annat som boken egentligen\nhandlade om. Han liksom lurade in oss i sin f\u00f6rest\u00e4llning, och n\u00e4r vi var fast,\ns\u00e5 sp\u00e5rade det ur.<\/p>\n\n\n\nHade det inte varit en psykotisk vanf\u00f6rest\u00e4llning hade jag\ntrott att han inte dog, att han finns kvar och att hans liv bara sp\u00e5rat ur,\nprecis som n\u00e5gon av han ber\u00e4ttelser; att han befriats fr\u00e5n den stora\nkroppshyddan och \u00e4ntligen kunde skriva p\u00e5 maskin.<\/p>\n\n\n\nBarnpsykologen blir f\u00f6r\u00e4lskad i offrets mor, och b\u00f6rjar\nf\u00f6rf\u00f6lja henne. Det blir en besatthet, ett \u00f6mmande tandk\u00f6tt som inte l\u00e4ker. Hon\nf\u00f6rf\u00f6ljer henne till hennes arbete p\u00e5 sjukhuset, anar att hon inte attraheras\nav kvinnor, men kan \u00e4nd\u00e5 inte sluta t\u00e4nka p\u00e5 henne. L\u00e4saren undrar under flera\nkapitel om barnpsykologen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r inblandad i \u00f6vergreppet, och att det\n\u00e4r genom ett misstag fr\u00e5n polisens sida att de \u00e4r just den psykologen som ska\nhj\u00e4lpa till i utredningen. Efter ett tag f\u00f6rflyttas dock l\u00e4sarens misstankar \u00e5t\nett annat h\u00e5ll, men hon forts\u00e4tter f\u00f6rf\u00f6lja offrets mamma, och Lou Reed\nforts\u00e4tter spela i bakgrunden, den sk\u00e5nska vinterstormen drar i husknutarna.<\/p>\n\n\n\nHan beskriver den \u00f6destyngda st\u00e4mning som ligger tjock som\nr\u00f6k i sjukhusens korridorer, linoleumgolv och v\u00e4vtapeter med en aprikosf\u00e4rgad\nb\u00e5rd mitt p\u00e5. S\u00e4rskilt p\u00e5 \u00f6gonkliniken, d\u00e4r offrets mor arbetar som\nsjuksk\u00f6terska, d\u00e4r de blinda och synskadade sitter i v\u00e4ntrummen, \u00e4r ber\u00e4ttelsen\nsom starkast. Den lille pojken som s\u00e5 g\u00e4rna vill ta en nummerlapp till\nreceptionen, men inte kan se var p\u00e5 sk\u00e4rmen han ska trycka. Mamman st\u00e5r bredvid\noch blir allt mer frustrerad.<\/p>\n\n\n\n\u201dD\u00e4r, tryck d\u00e4r! Nej D\u00c4R!\u201d n\u00e4stan skriker mamman, medan barnpsykologen\nsitter i en av v\u00e4ntrummets bruna soffor, helt uppslukad av offrets mor som\nskyndar f\u00f6rbi i sjuksk\u00f6terskornas tysta tofflor.<\/p>\n\n\n\nP\u00e5 v\u00e4g till hans begravning k\u00f6r jag fel och hamnar i en by\nutanf\u00f6r Svedala. D\u00e4r har de ocks\u00e5 en kyrka, men det \u00e4r fel. Begravningen som\np\u00e5g\u00e5r d\u00e4r \u00e4r n\u00e5gon annans. De l\u00e4gger ocks\u00e5 en kista i jorden och v\u00e5rljuset\nbryter fram \u00f6ver kullarna. Det \u00e4r h\u00f6gst\u00e4mt och fint, pr\u00e4sten uppmanar de\nf\u00f6rsamlade att l\u00e4sa b\u00f6nen s\u00e5 som Herren l\u00e4rt oss.<\/p>\n\n\n\nJag s\u00e4tter mig i bilen igen och k\u00f6r vidare, f\u00f6rest\u00e4ller mig\natt jag kommer r\u00e4tt om jag k\u00f6r genom Hyby och Kl\u00e5gerup. Resterna fr\u00e5n en sk\u00e5nsk\nvinterstorm smeker \u00e4ngarna och brusar i \u00e4dell\u00f6vstr\u00e4den. Jag vet inte om det \u00e4r\nek eller bok, s\u00e5nt har jag aldrig f\u00f6rst\u00e5tt.<\/p>\n\n\n\nDen d\u00f6de f\u00f6rfattaren sitter bredvid mig i passagerars\u00e4tet,\n\u00e4ven om det \u00e4r en psykotisk vanf\u00f6rest\u00e4llning. Han har de d\u00e4r mjukisbyxorna fr\u00e5n\nRegion Sk\u00e5ne; st\u00e4ndig kleptoman, bl\u00e4ddrar genom de olika kanalerna p\u00e5 radion\nf\u00f6r att hitta r\u00e4tt. Det irriterar mig, men jag s\u00e4ger ingenting, det \u00e4r hans\nstora dag idag. P\u00e5 s\u00e4tt och vis. Den riktigt stora dagen var v\u00e4l egentligen\ndagen d\u00e5 han dog, sm\u00e4lte bort i den sk\u00e5nska ljumheten. Idag \u00e4r bara ett\nn\u00f6dv\u00e4ndigt ont, f\u00f6r att vi ska bli av med allt som annars ligger kvar och\nluktar. Tv\u00e5 och tio och minst hundra kilo \u00e4r r\u00e4tt mycket som kan ligga kvar och\nlukta. Sedan \u00e4r det ju minnena. Vi har nog l\u00e4ttare att minnas det fina om vi\nf\u00e5r den d\u00f6de ur syn. Hyby susar f\u00f6rbi.<\/p>\n\n\n\nHan skrev en bok om en bergskedja, strax norr om Ringsj\u00f6n,\ndit poliskommissarien i pensions\u00e5ldern och dysfunktionell relation till sina\nbarn m\u00e5ste bege sig f\u00f6r att plikten kallar. Bergstopparna \u00e4r dimh\u00f6ljda och i\ndalg\u00e5ngarna ligger sm\u00e5 byar dit ingen beger sig om inte plikten kallar. Inte\nheller n\u00e5gon beger sig d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n\u201dAlla k\u00e4nner alla.\u201d skrev han som en eufemism f\u00f6r att alla\nvar sl\u00e4kt med varandra. V\u00e4l d\u00e4r b\u00f6rjar poliskommissarien fundera \u00f6ver sitt liv\noch de val han har gjort. Han intalar sig sj\u00e4lv att han inte \u00e5ngrar n\u00e5gonting,\nmen att han skulle valt annorlunda om han fick en andra chans. Men ingen f\u00e5r en\nandra chans, och fallet m\u00e5ste l\u00f6sas, och p\u00e5 en bykrog kommer han i kontakt med\nen kvinna som f\u00e5r honom att v\u00e4lja fel igen. Han \u00e5ngrar sig nu och vill bara\nfara hem och se barnbarnen v\u00e4xa upp.<\/p>\n\n\n\nMen ingen f\u00e5r se barnbarnen v\u00e4xa upp, inte egentligen. De\nhar sitt eget liv och den \u00e4ldre generationen har bara flyktigt tilltr\u00e4de dit.<\/p>\n\n\n\nDen d\u00f6de f\u00f6rfattaren gjorde sj\u00e4lv inga stora val i livet.\nIngen familj, korta k\u00e4rleksrelationer d\u00e5 och d\u00e5 med n\u00e5gon som inte f\u00f6rstod sig\np\u00e5 litteratur. Han var en doldis, h\u00f6ll sig f\u00f6r sig sj\u00e4lv om han inte tvingades\ntill ett party av sin f\u00f6rl\u00e4ggare. Han tvingas ocks\u00e5 till sin begravning, precis\nsom alla andra d\u00f6da, men g\u00e4sterna kan inte se hans p\u00e5klistrade leende, \u00f6ppen\nkista \u00e4r ovanligt i de h\u00e4r trakterna.<\/p>\n\n\n\nJag har k\u00f6rt igenom Kl\u00e5gerup, noterade det inte ens, och \u00e4r\nute p\u00e5 v\u00e4g 11 nu. Den g\u00e5r rakt mot den avlidne f\u00f6rfattarens hj\u00e4rta, h\u00e4r drar\nvinterstormarna fram mer str\u00e4ngt \u00e4n n\u00e5gon annanstans. \u00d6restads bl\u00e4string ser ut\nsom ett skrotupplag vid v\u00e4gkanten, Romele\u00e5sen reser sig i bakgrunden,\nS\u00f6derskogen h\u00e4nger p\u00e5 trekvart h\u00f6gst upp. Jag \u00f6nskar att jag fick med mig n\u00e5gra\nNovalucol f\u00f6r magen v\u00e4rker som fan. Det \u00e4r s\u00f6ndag och imorgon m\u00e5ste jag\n\u00e5terigen skynda till och fr\u00e5n mitt meningsl\u00f6sa jobb. Jag vet att jag inte kommer\nsova.<\/p>\n\n\n\nIst\u00e4llet hoppas jag att jag f\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 den d\u00f6de\nf\u00f6rfattaren och hans verk. Jag har alla hans b\u00f6cker utom tv\u00e5 av de tidigaste:\nV\u00e4rmen inuti, och Livet p\u00e5 en pinne. De \u00e4r de enda som inte var f\u00f6rkl\u00e4dda till\ndeckare, och de s\u00e5lde dessutom uruselt. Den svenska publiken vill ha ett\nsaftigt mord, och m\u00e5nga detaljer, annars f\u00e5r det vara. Annars har vi ju alltid\nNetflix.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rl\u00e4ggaren, den som alltid l\u00e4gger sig i, sa till honom att\nhan skriver fantastiskt, men att han m\u00e5ste ber\u00e4tta n\u00e5gonting. \u201dB\u00f6rjan, mitt och\nslut!\u201d skrek f\u00f6rl\u00e4ggaren, lika frustrerat som mamman i v\u00e4ntrummet p\u00e5\n\u00f6gonkliniken i hans femte eller sj\u00e4tte bok.<\/p>\n\n\n\nF\u00f6rfattaren och jag f\u00f6renades i v\u00e5rt f\u00f6rakt till\nmedelklassf\u00f6rfattare som g\u00e5tt skrivarskolor och minglar med f\u00f6rl\u00e4ggare. Det\ntillr\u00e4ttalagda och korrekta. Vi f\u00f6renades ocks\u00e5 i v\u00e5rt sj\u00e4lvf\u00f6rakt; han som\ns\u00e5lde sig och jag som bara har mitt f\u00f6rakt. Vi g\u00f6mde oss b\u00e5da bakom\nl\u00f6nebeskedens villkor.<\/p>\n\n\n\nDet ryktas om att han hade ett sidoprojekt, n\u00e5gonting han\nskrev p\u00e5 sin fritid. Hur konstigt det \u00e4n l\u00e5ter f\u00f6r en f\u00f6rfattare som skriver p\u00e5\nheltid. Det var han sj\u00e4lv som var upphovet till ryktet. Han sa till mig att han\nskrev det f\u00f6r skrivbordsl\u00e5dan, att han inte hade n\u00e5gra ambitioner med det,\nvisste att f\u00f6rlaget skulle ge ut det f\u00f6r trogen tj\u00e4nst, men inte ge det den\nuppm\u00e4rksamhet det f\u00f6rtj\u00e4nar. Han ville aldrig s\u00e4tta det i h\u00e4nderna p\u00e5 sin\nf\u00f6rl\u00e4ggare. \u201dD\u00e5 kommer det ocks\u00e5 sluta som en deckare\u201d sa han och skrattade. <\/p>\n\n\n\nJag sl\u00e4pper v\u00e4gen med blicken f\u00f6r en kort stund. Ingenting\n\u00e4r s\u00e5 vackert som den allra tidigaste v\u00e5ren i Sk\u00e5ne.<\/p>\n\n\n\nHan fick aldrig n\u00e5gon inbjudan att f\u00f6rel\u00e4sa eller h\u00e5lla kurs, surgubbe som han var f\u00f6rst\u00e5r jag varf\u00f6r, och nu \u00e4r han d\u00f6d och l\u00e4r oss att livet \u00e4r kort.<\/p>\n\n\n\nText:<\/strong> Robin F\u00e4rdig Illustration:<\/strong> Susanne Johansson<\/p>\n\n\n\nArtikeln \u00e4r publicerad i Kulturimperiet nr 1 2020.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"I tisdags dog en av v\u00e4rldens b\u00e4sta f\u00f6rfattare. En f\u00f6rfattare inst\u00e4ngd i en kropp p\u00e5 tv\u00e5 och tio, minst hundra kilo. H\u00e4nder som tennisracket, eller \u00e4nnu st\u00f6rre. Jag undrade alltid om han kunde skriva p\u00e5 ett tangentbord med de d\u00e4r. Med de tjocka fingrarna m\u00e5ste det ha varit om\u00f6jligt att trycka ned ett tecken i <a href=\"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/2020\/05\/27\/pa-en-pinne\/\" class=\"read-more button-fancy -red\"><\/span>L\u00e4s mer<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":628,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_oct_exclude_from_cache":false,"footnotes":""},"categories":[77],"tags":[75,76],"class_list":["post-560","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fiktion","tag-novell","tag-robin-fardig"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/560","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=560"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/560\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":710,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/560\/revisions\/710"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/628"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=560"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=560"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kulturimperiet.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=560"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}