Kulturimperiet

Kompetens
Att kunna det man ska

Att dagens vĂ€sterlĂ€ndska samhĂ€lle frĂ€mjar utbildning framför nĂ€stan allt annat har knappast undgĂ„tt nĂ„gon, men vad Ă€r det egentliga mĂ„let? FrĂ„n att ha varit en plats för sökande efter kunskap Ă€r kompetens numera nyckelordet nummer ett, för att ge det hela en mer lönsam klang. Reformer har gjort utbildning, sĂ„vĂ€l hög som lĂ„g, marknadsanpassad. Även arbetslivet har förvandlats till en ny nationell utbildningsinstitution, dĂ€r vi stĂ€ndigt slussas till nya fortbildningar, kurser, konferenser och förelĂ€sningar i den stĂ€ndiga jakten pĂ„ ideligen vĂ€xande kompetens och dĂ€rigenom större konkurrenskraft. Gustaf Zethelius berĂ€ttar hĂ€r om ett begrepp som varit pĂ„ allas lĂ€ppar i Ă„rtionden, men vars funktion och anvĂ€ndningsomrĂ„den det kanske Ă€r dags att börja ifrĂ„gasĂ€tta.

Kompetens vet alla vad det Ă€r, men det Ă€r faktiskt svĂ„rdefinierbart. Det latinska ursprunget för kompetens betyder ungefĂ€r att vara Ă€gnad Ă„t nĂ„got och rĂ€cka till. Begreppet Ă€r alltsĂ„ sammankopplat med att ha kompetens för nĂ„got eller som pedagogikforskaren Per-Erik Ellström definierar ordet: ”en individs potentiella handlingsförmĂ„ga i relation till en viss uppgift, situation eller kontext.” Kompetens Ă€r ett vidare begrepp Ă€n kunskap dĂ„ det innefattar kroppsligt sjĂ€lvförtroende och sociala egenskaper som samarbets- och sprĂ„kförmĂ„gor. Kompetens skiljer sig ocksĂ„ frĂ„n kvalifikation som sĂ€tter arbetet i centrum exempelvis vilka krav som krĂ€vs för ett visst arbete ska kunna utföras medan kompetens utgĂ„r mer frĂ„n mĂ€nniskan, vilka kompetenser som en mĂ€nniska har för att utföra ett arbete. Kompetens Ă€r en individs förmĂ„ga att kunna utföra en viss uppgift medan kunskap Ă„ sin sida inte behöver omsĂ€ttas i praktik pĂ„ samma vis.

Retoriska trender

År 1959 skrev psykologiforskaren Robert W. White vid Harvard University en inflytelserik artikel, Motivation Reconsidered: The Concept of Competence, i vilken han definierar kompetens brett som en organisms kapacitet att effektivt interagera med dess omgivning och argumenterar för sin teori om att kompetens Ă€r en av motivation till mĂ€nniskors och andra dĂ€ggdjurs utveckling stĂ€llet för drifter och instinkter. MĂ€nniskan drivs alltsĂ„ av att vara kompetent och effektiv. Under slutet av 1960-talets högkonjunktur förĂ€ndrades arbetskraven för mĂ„nga och allmĂ€nna kvalifikationer som insikt, överblick, och orientering i arbetet tillsammans med personliga egenskaper som sjĂ€lvstĂ€ndighet, flexibilitet, serviceanda och förmĂ„ga att vara lagspelare blir viktigare. Fler forskare tog vid och utvecklade Whites resonemang och pĂ„ 1970-talet började begreppet spridas allt mer som ett nyckelbegrepp i ekonomiska teorier. I Sverige slog begreppet igenom i början av 1980-talet bland annat pĂ„ grund av inflytande frĂ„n anglosaxiska lĂ€nders tal om ”human resources management”.
FrÄn och med 1990-talet började det inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken talas friskt om kompetensutveckling i samband med begreppet livslÄngt lÀrande, som betonar mÀnniskans förmÄga att lÀra sig under hela sitt liv och i alla miljöer. Indirekt Àr livslÄngt lÀrande en kritik mot formell utbildning och ett försvar för praktiskt lÀrande, dÀr Àven begreppet fronesis ingÄr. Det handlar det om att hela tiden vara öppen för de allt snabbare förÀndringar som sker i samhÀllet och dÄ gÀller det att vara flexibel, eller, som den vÀrldsberömde polske sociologen Zygmunt Bauman med ett snett leende kallar det, böjbar eller ryggradslös. MÀnniskan Àr en bottenlös brunn dÀr kunskap och kompetens kan fyllas pÄ i det oÀndliga efter samhÀllets förÀndringar.

Problemlösare eller problemskapare?

Kompetensutvecklingen – vilken den snabba tekniska utvecklingen göder – ses som nĂ„got positivt i de ledande skikten. Man fĂ„r aldrig slĂ„ sig till ro med sitt kunnande, man ska alltid vara öppen och nyfiken pĂ„ mer kunskap som kan omsĂ€ttas i kompetens. Det finns numera överdrivna förvĂ€ntningar pĂ„ att kompetensutveckling ska utveckla arbetet, produktionen, stĂ€rka företags konkurrenskraft och i slutĂ€ndan landets ekonomi, men i sanning sĂ„ kĂ€nner nog inte alla anstĂ€llda samma positiva kraft i begreppet. Kompetensutveckling betyder för det mesta en reaktion pĂ„ förĂ€ndringar som faktiskt kan leda till försĂ€mringar – ett aktuellt exempel Ă€r Polisens IT-system PUST – om man inte stĂ€ller frĂ„gan pĂ„ vems villkor fortbildningen sker och kan sĂ„ledes övergĂ„ i en kĂ€nsla av otillrĂ€cklighet, att inte rĂ€cka till, vilket skulle vara motsatsen till kompetens. Arbetets förĂ€ndrade form i Sverige frĂ„n fĂ€rre industriarbetare till fler tjĂ€nstemĂ€n har lett till att kunskap och kompetens oftare betonas rent allmĂ€nt. Inom arbete och utbildning har ordet kompetens idag blivit lösningen pĂ„ konkurrens om arbetskraft och innovationer. OECD – de ekonomiskt vĂ€lbĂ€rgade lĂ€ndernas organisation för ekonomiskt samarbete – bestĂ€mde 2003 tio sĂ„ kallade nyckelkompetenser inom breda omrĂ„den som sprĂ„k, IT, demokrati, hĂ€lsa och miljö för att utveckla ekonomin. Tanken var sedan att nationerna skulle mĂ€ta sina respektive arbetsstyrkors kompetens pĂ„ dessa omrĂ„den, vilket dock för det mesta inte lyckades, dels för att kompetensbegreppet Ă€r sĂ„ brett och abstrakt och dels för att det innefattar en persons kreativa och flexibla förmĂ„ga att handskas med okĂ€nda situationer, vilket Ă€r svĂ„rt att mĂ€ta i standardiserade tester. De som talar om kompetens – politiker, tjĂ€nstemĂ€n och intellektuella – som en del av en dominerande samhĂ€llsideologi talar pĂ„ sĂ€tt och vis i egen sak eftersom de gynnas av att upprĂ€tthĂ„lla normer och att vĂ€rdesĂ€tta utbildning och kompetens exempelvis med krav pĂ„ legitimation eller examina. MĂ€nniskor drivs att skaffa sig lĂ€ngre utbildningar samtidigt som högutbildade mĂ„nar om att deras barn gör detsamma och pĂ„ sĂ„ vis skapas en utbildningsspiral med viss överkvalificering och utbildningsinflation som följd. Arbeten med krav pĂ„ lĂ„g kompetens som har gĂ„tt till personer med lĂ„ng utbildning ökade exempelvis frĂ„n tio till trettio procent mellan 1975 till 1998.

Utebliven skepsiskompetens

Idag finns ett helt smörgĂ„sbord av olika kompetenser som nyckelkompetens, relationskompetens, kĂ€rnkompetens, fackkompetens, lĂ€randekompetens, literacykompetens, sjĂ€lvstyrningskompetens, realkompetens. De allra flesta har luddiga definitioner och diskuterbara betydelser, men nĂ€r det kommer till den mest spridda varianten, social kompetens, har nog de flesta en kĂ€nsla av vad det betyder. Det Ă€r nog ingen som undgĂ„tt jobbannonserna vilka för ett antal Ă„r sedan helst sĂ„g att den sökande hade social kompetens. Termen social kompetens har dock blivit sĂ„ flitigt anvĂ€nd att den nĂ€rmast kan ses som en klyscha som faktiskt allt fler arbetsgivare undviker, men innebörden gĂ€ller alltjĂ€mt. En definition av social kompetens skulle kunna vara ens förmĂ„ga att förstĂ„ andras kĂ€nslor, formulera egna och skapa uppbyggliga relationer till andra. Men vad menas egentligen med det? Att man ska vara social, kommunikativ, samarbetsvillig, öppen och glad? En medborgare som följer strömmen och inte reflekterar alltför djupt för att mista sin sociala yta gentemot övriga gruppmedlemmar eller? I mina öron lĂ„ter det mer som om social kompetens benĂ€mns för att undvika allt det ”andra”, som inbundenhet, reflektion och skepticism. Social kompetens betyder i stort hur man förhĂ„ller sig till andra mĂ€nniskor, men det kan finnas en risk att begreppet likriktar mĂ€nniskor i högre grad och originalitet och kritiskt tĂ€nkande blir sĂ€llsynta företeelser om samförstĂ„nd och ett visst beteendemönster vĂ€rdesĂ€tts för högt. Det underlĂ€ttar om man inte har ett alltför kritiskt förhĂ„llningssĂ€tt och reflekterar för djupt över problem som hindrar ens sociala kompetens vilken faktiskt krĂ€ver fokus pĂ„ hĂ€r och nu. Det kanske inte Ă€r sĂ„ konstigt att meditationsrörelser som mindfulness och yoga blomstrar. Eftersom antalet högskoleutbildade Ă€r fler Ă€n nĂ„gonsin sĂ„ Ă€r den sociala kompetensen eller personliga egenskaperna numera tungt utslagsgivande vid anstĂ€llning i dagens samhĂ€lle; ett sympatiskt leende kan som bekant vara skillnaden mellan ett ja eller nej vid en arbetsintervju. Kompetensbegreppet har anvĂ€nts mycket inom ekonomiska modeller och det Ă€r kanske dĂ€rför jag uppfattar en falsk ton i kompetensklangen jĂ€mfört med kunskap. Ekonomiskt nyttotĂ€nkande som motor för kunskap i omvandling till kompetens istĂ€llet för kunskap för ens egen sjĂ€lsliga skull kĂ€nns inte helt genuint.

G. Zethelius, Kulturimperiet, 2014
(foto: M. Jalhed)


© Tidskriften Kulturimperiet