Från tanke till handling
Kulturimperiets Kulturpris går till Varbergsmusikern Magnus Beischer
För första gången delar vi ut vårt kulturpris som alltid ska gå till en kulturpersonlighet som inte uppmärksammats tillräckligt eller som av någon anledning hamnat i skymundan. Magnus Beischer får Kulturimperiets Kulturpris 2011 för sin målinriktade, framtidsfokuserade attityd och sin seriositet. Vi vill uppmärksamma en artist som också är upphovsman, en scenpersonlighet som gör verklighet av sina idéer.
En manlig Melissa Horn? En ödmjuk Håkan Hellström? En Lars Winnerbäck som inte kräver något hov? En Stefan Andersson utan krystat desperata idéer? Magnus Beischer är lika förankrad i traditionen som någon annan visartist, men med sin lågmälda profil och chosefria stil känns han både anspråkslös och medveten. I tolvårsåldern skrev Magnus punklåtar. Nirvana och De Lyckliga Kompisarna stod för inspirationen. Som sextonåring gjorde han sitt första riktiga framträdande på Visfestivalen i Varberg, som han gick och vann två år i rad. Det ledde till att han spelade in en demo. Men musiken var då än så länge inte huvudmålet för varbergaren.
Vägval
Magnus gick naturvetenskapligt program på gymnasiet och tänkte blir civilingenjör. Sedan bytte han spår ganska tvärt och flyttade till Norrköping för att studera humaniora på universitetet. När han erhöll Ted Gärdestad-stipendiet beslutade han sig för att satsa mer helhjärtat på musiken och började den ettåriga utbildningen på Visskolan i Västervik. ”Där skrev jag otroligt mycket musik”, säger Magnus. Efter visskolan turnerade han med sin bror Per-Henrik Beischer. Det ihopsamlade gaget för turnén gick sedan till att göra Magnus första skiva Med guldfiskar som aliens, som först släpptes på eget bolag. På skivan medverkar totalt ett trettiotal musiker – alltså något helt annat än den konventionella, ensamma trubaduren med en gitarr. ”Det är helt enkelt svårt att hejda sig när man är inne i produktionen”, förklarar Magnus. ”Man tänker att cello är så fint, trumpet är så fint och så fortsätter det.” Det låter nästan som om det kan bli för mycket av det goda, men Magnus utstrålar trots det en stark övertygelse. Han erkänner dock att har vissa problem med att begränsa sig. ”Jag är till exempel intresserad av så många olika genrer.”
Att försörja sig som musiker
Livet som utövande musiker är en berg-och-dal-bana. 2007 var pengarna slut. Magnus tog jobb som musiklärare, startade upp gitarrkurser och arbetade med musik för autistiska barn. Så småningom fick han möjlighet att göra nästa skiva som fick titeln Du borde leva ditt liv innan du dör och för tillfället håller han på med sin tredje fullängdare. Magnus skriver både text och musik. På hans skivor hittar man dessutom tonsättningar av Fröding-dikter – något han har sysslat med sedan tiden i Västervik. ”Det var där jag fastnade för Gustaf Fröding. Hans dikter säger oerhört mycket än idag”, säger Magnus. Sina egna texter hämtar han annars från sitt eget liv. ”Jag vill gärna vara politisk, men det är så lätt att hamna i kärleken ändå. I mina texter rör det sig om förhållanden, men det handlar inte om hyllningar utan om mer komplicerade relationer. Ett ämne som också ligger mig varmt om hjärtat är vegetarianism.”
INDIE
Begreppet indie kommer av engelskans ord independent (oberoende) och betecknade ursprungligen små, oberoende skivbolag. Benämningen uppkom på sjuttiotalet i Storbritannien och indiebolagen inriktade sig på pop- och rockmusik som inte hade som huvudsyfte att vara direkt kommersiellt gångbar. Idag har indiebegreppet kommit att likställas med en viss musikstil.
Behovet av indiescener
Magnus har en dröm om att starta en egen visfestival i Varberg. ”Eldsjälar behövs och jag hoppas att jag blir en sådan eldsjäl. Den kulturpolitiska situationen ser naturligtvis olika ut beroende på vilken stad man bor i. Jag älskar till exempel evenemanget Kultur Dag och Natt i Varberg, men vad händer resten av året? Ingenting.” Det Magnus brinner mest för är naturligtvis musik. ”Ett hårt slag mot musiklivet i staden var när man ville riva konsertscenen Majas vid Havet. Man förstår tydligen inte hur prestigefullt det är för indieartister att spela där.” Vad är det då som krävs för att kulturutbudet ska bli så brett att även smala stilar får utrymme och stöd? ”Man behöver först och främst komma bort från arenatänkandet”, menar Magnus. ”Det behövs mindre scener. Club PT i Varberg är ett bra exempel, Kulturparadiset i Halmstad är ett annat. Kulturhak fyller en viktig funktion och det behöver inte vara så fint.”