Kulturimperiet

De vÀlbesuttna i Kamerun

I den fjÀrde och sista delen av Elina Bratt Lejrings artikelserie om Kamerun fÄr vi en inblick i Kameruns vÀlbÀrgade överklass. Under en dag fÄr vi följa livet i en av landets rikare familjer.

I mitten av vÀstra Afrika, strax norr om ekvatorn, ligger ett litet land som heter Kamerun. I södra delen av landet ligger en stor stad belÀgen pÄ sju kullar. Det Àr Yaoundé, Kameruns politiska huvudstad. I utkanten av den stora staden ligger ett vitt palats omgÀrdat av en hög mur med vassa jÀrnspetsar uppepÄ. Muren Àr vitmÄlad och om dagen nÀr solen skiner och lyser Àr den blÀndande vit i solskenet. I muren finns en stor grön port av jÀrn som bara öppnas för behöriga besökare.
I palatset bor en stor familj bestÄende av en mamma, en pappa, deras sex barn och ett antal onklar, mostrar och tjÀnstefolk. Mamman heter Magdaline Lamango Enow och Àr advokat med egen firma. Pappa Kenneth Enow Àr ekonomichef pÄ Camtel, Kameruns motsvarighet till Telia.

Byte till annat boende

Jag kom i kontakt med familjen första gÄngen för sju Är sedan, dÄ jag wwoofade* pÄ en av familjens farmer som ligger i utkanten av Yaoundé. Till en början bodde jag i ett enkelt inrett rum pÄ farmen, vissa nÀtter sov jag i hönshuset. Men nÀr familjen fick reda pÄ det bjöd de mig att i stÀllet bo hemma hos dem. Det öppnade dörren mot ett för mig tidigare aldrig utforskat liv; det kamerunska societetslivet. DÀrefter har jag hÀlsat pÄ dem dÄ och dÄ.
Palatset Àr stort, större Àn nÄgot av de andra husen i kvarteret. Husets vÀggar Àr klÀdda med vita kakelplattor och taket Àr tÀckt av mörkgrÄ skiffersten. Varje fönster pÄ det stora palatset Àr försett med vackert snidat galler i jÀrn sÄ att inga tjuvar ska kunna ta sig in. PÄ baksidan av palatset finns en stor veranda. Dess golv bestÄr av vit marmor och runt verandan löper ett rÀcke av snidat jÀrn. Högst upp pÄ rÀcket löper en guldfÀrgad list. I ett mindre hus bredvid verandan bor tjÀnstefolket.
PĂ„ nedervĂ„ningen i palatset finns en stor salong dĂ€r allt Ă€r tĂ€ckt av guld. Även hĂ€r bestĂ„r golvet av marmor och det finns flera soffgrupper i skinn och röd sammet, alla med guldkarmar. Fönstren i salongen Ă€r draperade med tjocka gardiner med tofsar av guld. Intill salongen ligger en matsal med ett stort matsalsbord. Stolarna runt bordet Ă€r stoppade med vinrött tyg och har höga guldfĂ€rgade armstöd.
Det Ă€r mörkt. Än sover folket i palatset. Det Ă€r alldeles tyst, sĂ„nĂ€r som pĂ„ lĂ€tta snarkningar frĂ„n palatsets olika hörn. Den höga muren lyser blĂ„ i mĂ„nskenet och tre stora hundar springer vaksamt omkring och spejar pĂ„ den stenlagda innergĂ„rden.
SjÀlv ligger jag pÄ Gucci-lakan i en vackert snidad mahognysÀng i ett gÀstrum pÄ övervÄningen. Jag Àr hÀr pÄ besök och har nyss blivit vÀckt av vakthundarnas skÀllande. Jag trycker in tvÄ öronproppar i öronen och somnar om.
Klockan 4:00 vaknar jag igen av att kokerskan Anette Akam stÄr nere i köket och gnolar pÄ en entonig sÄng samtidigt som hon lagar mat. Jag somnar om en gÄng till.
6:00 smÀller dörren upp och familjens tio och ett halvt-Äriga dotter kommer in.

Klarvaken till slut

– God morgon moster Elina! ropar hon med tillrĂ€ckligt hög röst för att jag ska höra, trots mina öronproppar.
Jag frÄgar om hon sovit gott och hon svarar att hennes lillasyster snarkat hela natten och att hennes lillebror legat tvÀrs över hela sÀngen sÄ att hon sjÀlv knappt fÄtt plats.
DÀrefter vÀller syskonen in i tur och ordning i ett av de flera helkaklade badrummen som ligger intill mitt rum.
Jag tar pÄ mig ett par tofflor och gÄr ner för den svala marmortrappan för att hÀlsa resten av familjen god morgon. Kokerskan Anette Akam stÄr fortfarande i köket och lagar mat. DÀr stÄr Àven barnflickan Joyce Mbochie och gör i ordning en frukostbricka Ät pappan i familjen. Ute pÄ gÄrden stÄr onkel Pipi Forcho och tvÀttar en av familjens mÄnga stadsjeepar.
Monsieur Kenneth Enow kommer ner iklÀdd mörkgrÄ kostym och tofflor. Han sÀtter sig pÄ en plaststol i garaget och blir serverad sin frukost pÄ en silverbricka. En av onklarna kommer med hans nyputsade skor och han tar pÄ sig dem. Strax dÀrefter kommer madame Magdaline Lamango ner och sÀtter sig bredvid sin man. PÄ brickan framför dem finns tvÄ rykande koppar svart te med citron samt tvÄ croissanter, en rejÀl bit fÀrskt vitt bröd och flera smÄ skÄlar med marmelad, ost, oliver och skinka. PÄ ett fat ligger stora, saftiga bitar av ananas, papaya och grapefrukt. Monsieur tar en tugga pÄ en av croissanterna innan han lÀgger den ifrÄn sig för att i stÀllet hugga in pÄ brödet och skinkan. Madame Àter av frukten med en gaffel.

Dags att Ă„ka till skolan

De tvÄ yngsta barnen sitter inne i köket och Àter frukost iklÀdda sina blÄrutiga skoluniformer. Mellansonen dricker varm choklad medan yngsta dottern Àter en stor portion med corn flakes. Hon reser sig upp för att gÄ och ta is ur ismaskinen till sin fÀrskpressade juice. Deras tio och ett halvt-Äriga storasyster Àr Ànnu kvar pÄ övervÄningen.
PÄ det stora bordet pÄ verandan ligger tre smÄ rutiga vÀskor prydligt uppradade. Det Àr barnens fullpackade snacksvÀskor. Kokerskan har friterat matbananer och lagt i de tre barnens matlÄdor. Hon har Àven packat ner kex, chokladkakor och juice sÄ att de ska ha nÄgot att stoppa i sig vid varje rast under den lÄnga skoldagen.
NÀr de bÄda barnen Àtit upp sin frukost tar de sina snacksvÀskor och gÄr ut pÄ gÄrden. Lillasyster bÀr en stor ryggsÀck pÄ ryggen och hennes Àldre bror har en rullvÀska full med böcker. De klÀttrar sömnigt in i en av de nytvÀttade bilarna och onkel Pipi stÀnger bildörrarna. En annan onkel, som jobbar inne i stan, har redan suttit i framsÀtet en bra stund och vÀntat. Pipi hoppar in i förarsÀtet, nÄgon trycker pÄ en knapp till den stora gröna jÀrngrinden och sÄ rullar hela sÀllskapet ivÀg mot stan.
Jag vinkar hej dÄ och gÄr upp till övervÄningen. I korridoren kommer tio och ett halvt-Äriga dottern rusande emot mig.
– HjĂ€lp mig moster Elina! Jag har en kackerlacka i min garderob!
Jag lyfter ut alla hennes klÀnningar och skakar dem. Till slut hittar jag en liten kackerlacka, som snabbt springer ivÀg över marmorgolvet i övre korridoren.
– Iiih! ropar den annars sĂ„ tuffa dottern och springer förskrĂ€ckt Ă„t ett annat hĂ„ll.
– Ta det lugnt, sĂ€ger jag och slĂ„r ihjĂ€l kackerlackan med en sko.
Dottern blir lugn igen och ber mig hjÀlpa henne att vÀlja vad hon ska ha för klÀder pÄ sig. Hon gÄr, till skillnad frÄn de andra barnen, pÄ en amerikansk skola dÀr barnen inte behöver ha skoluniform. NÀr vi valt dagens outfit gÄr vi ner i köket för att göra varm choklad i mikron.
Sedan gÄr vi till baksidan av huset. Monsieur och madame har avslutat sin frukost och sitter nu och diskuterar nÄgot i garaget.

Dagens rutiner tar fart

Monsieurs privatchaufför har anlÀnt och stÄr redo vid monsieurs blanka bil nere vid lusthuset. Tio och ett halvt-Äriga dottern gÄr och sÀtter sig i bilen och hennes pappa kommer efter. Hennes skola ligger nÀra monsieurs jobb och dÀrför brukar de samÄka pÄ mornarna. Snart rullar de ut genom grinden och madame gÄr upp till övervÄningen för att bada. Monsieurs frukostbricka dukas bort och stÀlls i inomhusköket. Den mat som finns kvar Àts snabbt upp av förbipasserande.
Vid halv nio kommer onkel Pipi tillbaka frĂ„n skolan. Med sig har han Bruno Mbi, eller ”White” som alla kallar honom eftersom han Ă€r albino. Bruno Mbi bor i nĂ€rheten av de yngre barnens skola och fĂ„r skjuts varje morgon till palatset dĂ€r han arbetar som stĂ€dare och trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare. Pipi sĂ€tter dig vid bordet pĂ„ verandan och Bruno sĂ€tter igĂ„ng att skura alla marmorgolven pĂ„ nedervĂ„ningen.

Snart kommer madame ner, iklÀdd drÀkt och sandaler. I handen har hon ett par svarta blanka skor med höga klackar och över armen hÀnger hennes stora svarta handvÀska. Hon ropar pÄ en av onklarna som springer upp och hÀmtar hennes Ànnu tyngre laptopvÀska. DÀrefter sÀtter hon sig i sin stora stadsjeep för att Äka till kontoret. Jag hoppar in bredvid och sÄ rullar vi ut genom den stora jÀrngrinden.
– Jag behöver svĂ€nga förbi universitetet först, sedan Ă„ker vi till stan! sĂ€ger madame.

AdvokatbyrÄ och nytt universitet

Magdaline Lamango Enow Àr en kvinna med mÄnga jÀrn i elden. Förutom att hon Àr utbildad advokat och sedan mÄnga Är tillbaka har sin egen advokatbyrÄ inne i stan Àger hon dessutom ett antal farmer utanför stan dÀr hon bland annat odlar ananas och föder upp höns. Sedan ett par Är tillbaka driver hon dessutom ett universitet.
– Jag har alltid tyckt att utbildning Ă€r viktigt och hade funderat pĂ„ att starta en skola i flera Ă„r. SĂ„ en morgon för tvĂ„ Ă„r sedan vaknade jag upp och bara bestĂ€mde mig för att sĂ€tta ingĂ„ng, berĂ€ttar hon medan hon kör den korta vĂ€gen till universitetet.
Byggnaden har tre vĂ„ningar och den fjĂ€rde Ă€r under konstruktion. Åttio elever har redan börjat i skolan och fler ska det bli.
– Vi erbjuder en rad olika lĂ„nga och korta utbildningar, och samarbetar med Kanada, berĂ€ttar madame stolt.
Inne i skolan sitter en lÄng rad kostymklÀdda mÀn med laptopvÀskor och vÀntar pÄ att fÄ prata med madame om olika projekt. Hon försvinner in i ett mötesrum och jag tar en kall lÀsk i den nybyggda skolkafeterian.
En timme senare sitter vi i bilen igen. Madame behöver göra ett par Àrenden sÄ vi Äker in till stan. Solen stÄr nu högt pÄ himlen och det Àr fruktansvÀrt hett utanför den luftkonditionerade bilen. Vi gÄr in pÄ en bank, dÀr Àr det svalt och skönt. I luckan sitter en kvinna och rÀknar sedelbuntar stora som tegelstenar. I foajén finns en stor isbjörn som vaggar sin isbjörnbebis i famnen.
Jag blÀddrar i nÄgra magasin medan madame utrÀttar sina Àrenden. Hon trÀffar flera bekanta pÄ banken och vi hÀlsar pÄ dem med kindpussar. Sedan Äker vi till nÄgra av hennes samarbetspartners och dÀrefter till madames kontor högst upp i en byggnad i en av stadens mer vÀlbÀrgade centrala kvarter.
Madames kontor Àr enormt. Hon har panoramautsikt över stan och flera soffor och fÄtöljer för besökare. I korridoren utanför hennes rum stÄr en lÄng kö med kostymklÀdda mÀn och vÀntar fÄ att fÄ prata med henne. Hon tar emot dem en efter en i sitt stora kontor, men alla kommer hon inte hinna prata med innan dagen Àr slut.
– Det hĂ€r kommer att ta tid, sĂ€ger hon och ber en av företagets privatchaufförer att köra hem mig.
NÀr jag kommer tillbaka till palatset Àr det eftermiddag.

Matintag och klÀdbyten

– VĂ€lkommen tillbaka! sĂ€ger kokerskan Anette glatt och rĂ€cker mig en stor portion spaghetti med tomatsĂ„s. PĂ„ toppen av sĂ„sen ligger tvĂ„ grillade pepparfrukter. DĂ€refter Ă„tergĂ„r hon till sina sysslor i köket.
Jag slÄr mig ner vid det stora bordet pÄ verandan tillsammans med Bruno, som ocksÄ har matpaus innan han ska ge sig av hemÄt. Det Àr lugnt i det stora huset.
Barnflickan Àr pÄ en av stadens mÄnga frisersalonger dÀr hon gör praktik nÄgra timmar varje dag. Tanken Àr att hon ska börja arbeta dÀr sÄ fort barnen i huset blivit stora nog att klara sig utan henne.
Onkel Pipi stĂ„r Ă„terigen och tvĂ€ttar en av familjens mĂ„nga bilar. I biblioteket uppe pĂ„ övervĂ„ningen sitter tonĂ„rssonen framför en laptop och chattar med sina vĂ€nner. Han kom just hem frĂ„n sin internatskola och ska tillbringa helgen med familjen hĂ€r i palatset. Äldsta dottern och nĂ€st Ă€ldsta sonen gĂ„r ocksĂ„ pĂ„ internatskola men de har inte permission den hĂ€r helgen.
Tre korta tutanden hörs frÄn en bil utanför muren. Det Àr monsieurs privatchaufför som kommer med barnen frÄn skolan. Onkel Pipi trycker pÄ knappen och den stora grinden glider ljudlöst upp. Den blanka bilen rullar in pÄ gÄrdsplanen och de tre barnen vÀller ut frÄn de bÄda bakdörrarna och rusar ikapp med varandra mot verandan. Barnen rusar förbi kokerskan i utomhusköket, önskar henne hastigt god eftermiddag i förbifarten och slÀnger ifrÄn sig sina smÄ, numera tomma, snacksvÀskor pÄ det stora bordet pÄ marmorverandan. DÀrefter försvinner de med snabba steg in i huset och upp pÄ övervÄningen.
Det hörs ett dovt ljud frÄn den stora grinden som gÄr igen och dÀrefter ett litet klickande nÀr den gÄr i lÄs. Strax dÀrefter kommer privatchauffören gÄende i sina blanka skor pÄ den stenlagda gÄngen mot verandan. Han tar vant de tre smÄ snacksvÀskorna frÄn verandabordet och försvinner ner mot en kran pÄ baksidan av huset för att skölja av dem.
FrÄn övervÄningen hörs uppspelta tjut och ljudet frÄn springande smÄ fötter. De tre barnen kutar nerför trappan, genom marmorkorridoren pÄ nedervÄningen och kommer ut pÄ verandan i full fart. De bÄda flickorna har pÄ sig varsin likadan gul storblommig klÀnning. Deras bror har en tunika i samma tyg med matchande gula byxor. Skoluniformerna har de kastat in pÄ golvet mellan de stora maskinerna i husets tvÀttstuga. De tre syskonen sÀtter sig vid det stora bordet och kokerskan serverar dem. Barnen börjar snabbt Àta med god aptit.

Viktiga gÀster pÄ vÀg

PÄ kvÀllen visar det sig att monsieur ska ha ett viktigt möte med mÄnga gÀster, ministrar och gamla vÀnner. SÄ nu mÄste alla hjÀlpas Ät.
– Kan du skala rĂ€kor? frĂ„gar kokerskan och rĂ€cker mig en enorm skĂ„l med gröna smĂ„ skaldjur.
– Absolut! svarar jag och sĂ€tter igĂ„ng att arbeta sĂ„ fort jag kan. Det gör resten av huset ocksĂ„, under uppsikt av madame som leder arbetet.
Hönor och tuppar slaktas, den största fisk jag nÄgonsin sett grillas, det skickas efter en hel sÀck ananas frÄn en av familjens farmer och inom ett par timmar har vi fÄtt fram en buffé bestÄende av sÀkert tolv olika rÀtter. PÄ en vit duk i nedre matsalen stÄr nu fÀrgglada sallader, grillade rÀkspett, quiche lorraine, friterade matbananer, och en rad traditionella rÀtter som jollofrice, kati kati, fufu och ero.
Servetter viks i alla möjliga former, det bÀrs ut stolar och bord och ett stort lÄngbord dukas med guldtallrikar pÄ gÄrden. En mikrofon hyrs och ett gÀng killar kommer bÀrande pÄ en ljudanlÀggning. Kristallglas bÀrs fram frÄn vitrinskÄpet och nedre salongen fylls av vackert upplagda snacksfat och spritsorter frÄn jordens alla hörn.
NÀr allt stÄr fixat börjar gÀsterna droppa in. Förutom ministrar och högt uppsatta affÀrsmÀn Àr det politiker och gamla studiekamrater till madame och monsieur. En av dem visar sig vara landets tredje mÀktigaste man, Agbor Tabi.
GÀsterna slÄr sig ner vid lÄngbordet och madame hÀlsar dem vÀlkomna. Efter att de tagit en första omgÄng mat Àr det tjÀnstefolket och onklarna och mostrarnas tur att ge sig pÄ buffén. De slÄr sig ner vid ett mindre bord nere pÄ gÄrden och börjar Àta. NÀr alla Àr mÀtta blir det sÄng och dans. Det spelas Abba och sjungs Whitney Houston-lÄtar och madame och monsieur dansar pardans.
NÀr festen Àr slut hjÀlps alla i huset Ät att duka av och stÀlla tillbaka möblerna pÄ sina ursprungliga platser. Musiken stÄr fortfarande pÄ och flera av onklarna och mostrarna tar sig en svÀngom pÄ dansgolvet samtidigt som de bÀr in tallrikar och glas. Silverbesticken diskas och kristallglasen putsas och stÀlls Äterigen in i vitrinskÄpet i nedre salongen. Arbetet gÄr snabbt och det dröjer inte lÄng tid innan vi Àr klara. Snart har alla gÄtt och lagt sig och sover gott i sina sÀngar. SÄ har Ànnu en dag i det stora palatset i staden pÄ de sju kullarna gÄtt till Ànda.

Fotnot: Wwoof (world wide opportunity on organic farm) Àr en organisation som förmedlar kontakter mellan jordbrukare och personer som vill arbeta för mat och husrum pÄ ekologiska farmer runtom i vÀrlden.

E. Bratt Lejring, Kulturimperiet, 2016
(foto: E. Bratt Lejring)


© Tidskriften Kulturimperiet